Allteftersom antalet skönhetsoperationer ökar varje år kan man ställa sig frågan vem som egentligen behöver dessa ingrepp. Är det verkligen nödvändigt att förstora brösten, att förminska rynkorna eller att lyfta rumpan eller är det bara frågan om fåfänga och ett grupptryck från samhället att se ut på ett visst sätt?
Alla människor som väljer att genomgå ett skönhetsingrepp gör det av helt personliga anledningar. I de flesta fallen handlar det helt enkelt om att vilja känna sig lite fräschare och nöjdare med sig själv och sin kropp. Kanske man är född med en väldigt framträdande näsa eller utstående öron, vilket gör att man känner sig osäker. Medan vissa gör det till “sin grej” och fullkomligen struntar i vad andra trycker så upplever andra det som 
trist och ledsamt. Att göra näsan rakare eller öronen mindre utstående kan därför lösa problemet helt och hållet och patienten kan fortsätta med sitt liv på ett positivare sätt. I de här fallen blir ingreppet en boost för självförtroende och en fantastisk väg att må bra på.
När det går för långt
Det finns dock människor som går alldeles för långt när det gäller sitt utseende och till och med är beredda att riskera sina liv för att få det utseende de så gärna vill ha. I vissa fall lider de av en mentalsjukdom som kallas dysmorfi, och som innebär att man inte ser sig själv som man ser ut i verkligheten. Utseendet blir en fullkomligen fix idé och inga skönhetsoperationer i världen kan göra något åt saken, då patienten hela tiden hittar nya fel på sig själv. Det sägs att Michael Jackson led av denna sjukdom även om han själv aldrig talade om det.
